olyckligskap eller bara i behova av självransakan.

jag kan inte koncentrera mig på plugget denna eftermiddag, fast jag måste och borde och behöver och delvis vill. men jag kan inte släppa min inre oro för allt. och jag vet inte riktigt varför. ibland blir jag bara så osäker på allt här i livet. och att läsa om livets mening blir då inte den bästa sysselsättningen. eftersom de flesta filosofer inte har den positivaste inställningen till världen. det finns ingen mening, vi är bara arbetarmyror ur det kosmiska perspektivet, vi föds vi kämpar vi dör. och allt detta går fort. schopenhauer, visserligen en av de mest negativa människorna jag hört talas om, har inställningen att allt i livet är lidande, oavsätt vad. för även lycka är lidande, för det kommer av de begär vi har, som hela universum har, det som gör att vi bara vill ha mer och mer. så även då vi känner oss lyckliga är det bara för den sekund vi glömmer allt ont, men så fort glädje uppnås kommer antingen leda eller viljan att ha mer och därmed lidande. idag är inte en sådan dag som jag kan hantera sådan information så bra. jag ska aldrig läsa filosofi mer i hela mitt liv. jag tror på lycka, framgång och kärlek. med alla slag i mellangärdet som man måste utstå fram tills man dör. och oavsett om det är värt det eller inte kommer slagen. men där emellan finns lyckan.