det går fort ändå. tänk att de växer upp så snabbt och blir som en alldeles egen individ. med känslor och egna tankar. häftigt tycker jag, även om det bara är ett av livets under. jag blir liksom ändå förundrad över just uppväxten, de första glädjen, första sorgen, första orden! ja häftigt, och nu liksom, med alldeles egna åsikter. mmm ett mirakel!
jag undrar så vart det ska bära vägen nu. vilket håll kommer färden styras. det är väl bara att blunda, åka med och njuta utav förden. min blogg har blivit vuxen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
puss å kram hela veckan tack för i helgen
det är väl bara att gratta då!
skönt att man inte är vuxen förens man blir 100, var lite orolig inför morgondagen. men nu kan jag pusta ut!)
puss
Skicka en kommentar