jag har jobbat igen, det är ganska skönt att vara iväg några dagar och bara ha tid å tänka, johan säger att det inte är bra för mig att tänka så mycket.det har varit en fin jobbvecka med mycket sol, i tisdags hittade jag och isac havet. havet och stranden. vi var ute och gick, i över en timme, och han fick springa lös, och hämta pinnar det var fint. solen gick ner när vi var ute, det blev mycket kallare då. och jag frös, men det var fint med rosa himmel mot industriområdet, och hamnarna... det kändes som en fin flerfärgad miljöförstöring uppdagades framför våra ögon. på väg tillbaka så var det mörkt, och helt från ingenstans kom en man upp bakom mig, och jag blev rädd. vände mig om flera gånger, bara för att hålla koll på honom, och riktigt läskigt blev det när han ökade på stegen och började komma närmare. är det er lott i livet män? ska er blotta existens rubba min tillvaro så? eller är jag bara feg? jag hoppas att bara jag är det, för jag lider med männen som vill passera mig när det är mörkt, det måste skära in i deras hjärtan att få se en sån reaktion bara för att de har lite mer bråttom än mig, eller att de bara inte vill gå bakom. för att slippa skrämma.
2 kommentarer:
så sant - stackars karlarna...
Statistik visar att fler män än kvinnor begår brott mot kvinnor... va fan det är ju så... dom snälla männen får lära sig att stå upp för att motverka...säga emot i diskussioner eller ta i när dom hör något dumt, vara bra förebilder för sina barn osv.det är ju inte konstigt att man känner rädsla det är mest tråkigt att kvinnor ska behöva känna så, det borde vara självklart att kvinnor ska vara trygga även i mörker...
Skicka en kommentar