jag har det så fint ibland så man nästan inte kan tro att det är sant. jag har haft det så fint den här helgen att det var riktigt länge sen det var så sist, och jag har träffat så många av dom som känner sig neglected by me i vanliga fall. och jag har gillat det som bara den! så träffade jag nya och gamla också. och en pappa, huvva!
sen så har det kommit alldeles för fina känslor i mig som jag inte alls är van vid så jag känner mig förvirrad som en borttappad unge på ett riktigt stort köpcenter. nä föresten det var ingen bra beskrivning. de är ju ledsna också, men som en pannlobsdement alzeimertant, (eller är det dom som är agresiva?) förvirrad iaf, det kan jag lova. livet ter sig framåt min vän, framåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du får icke förglömma att du är världens bästa Tova också!
Peace och Puss
// FREDRIK! :D
Neglected på svenska = åsidosatta din interationella person!
Om jag var en av dem du hänvisade till så kan jag inte gå med på det. Ditt liv är ditt. Det är bara det att man gillar att vara med dig, inte att man surar för att inte vara det. Men visst är det härligt att ha dig en knapp meter från hjärtat.
/Ghandi
Skicka en kommentar