födelsedag, middag, frida, boggan och X-FILES (nutid, dåtid och tredje person)

var ska jag börja?

det var en gång en ung kvinna som hette tova, hon levde ett sälsamt liv, med många vänner och ett fint jobb. ett relativt fint intellekt gjorde henne till en ganska trevlig och omtyckt människa. av alla... förutom GUD.

en dag när tova jobbade så ramlade en lastbil omkull på e6an vid strömstad. så tova kunde inte jobba. fick bara sitta, så länge, så länge. veckan blev annorlunda...
på torsdagen kom hon iaf hem till sist. till en lycklig unge, en naken systermamma, och en besviken mammi. gud gillar nog inte heller.
middagen tova och månstrålsungen lagade blev jättegod, och det blev som en lyckad middag. med fina paket, och runt-apande. sen åkte hon till frida. vi provocerade och lyckades, sen dansade vi och jag älskar henne.
hela fredagen bestod av oss, vi och honom, han i fotändan, vi där uppe och mulder på skärmen, han har ju världens minsta haka, jag sa det, en gång eller två.

sen blev det lördagen och tova åkte till sin farmor och farfar, och det var också fint, men de är gamla nu, och saknar mig. jag saknar dem, men blir ledsen av att de är så gamla kanske, eller så är jag bara rädd för reaktionen på armen...
sen hämtade tova isac hos frida, han var där och lekte med dem då, när maten skulle förtäras och ångesten skulle förhöjas.
nu är tova hemma, och väntar. på vinet.
det nya riesling vinet, det ungdomliga, halvtort, fruktigt. passion.
gott är det.
diana och daphne ville komma hit, och dra med mig till bryggeriet. kanske vore fint, så jag kan sluta vänta, eftersom väntan är onödig, och utan anledning.
men ändå väntar jag på dig.
som paolo säger, ungefär, du måste lämna den andra för att kunna vara dig själv helt. jag tolkar det så iaf.
den andra som är skeptisk tar överhanden ibland, men jag väntar på dig. nya tova.

"bigger, stronger, built too hurt!"
new improved me.